|
URSPRUNGSLAND:
Nord-Ryssland och Sibirien
HEMLAND:
Norden (NKU)
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Släd- och sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 5, sektion 1
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i NordRyssland
och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och
brunbrokiga hundar för att valla renar. I de nordliga delarna var
hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt-
och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och
med sov i kåtorna och användes då som värmekälla. Den brittiska
zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland
samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en
brun hanvalp som hette Sabarka.
Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey
Petchora från områden väster om Ural och en snövit hane kallad Musti,
som kom från Sibirien. Dessa få hundar, och de som
forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för
samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes i
England 1909.
HELHETSINTRYCK:
Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktisk spetshund.
Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet,
värdighet och självförtroende. Ögonens form och ställning, och de
uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket åt samojedhunden, det
s.k. samojedsmilet. Könsprägeln skall vara tydlig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppen skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup
skall vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall
vara ungefär lika långt som skallpartiet.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig.
Viltinstinkten skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg
eller aggressiv. Den skall vara mycket social och används inte som
vakthund.
HUVUD:
Huvudet skall vara kraftigt och kilformat.
Skallparti: Skallen skall framifrån och från sidan sett vara bara lite
välvd. Den skall vara bredast mellan öronen.
Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat.
Pannfåran skall vara obetydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och helst svart.
Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k. snönos. Det skall
dock alltid finnas mörkt pigment vid nostryffelns kanter.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt och djupt, ungefär lika långt
som skallpartiet och avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen. Det skall
varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga.
Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska s.k.
samojedsmilet. Käkar/tänder: Regelbundet och fullständigt saxbett med
kraftiga tänder och käkar. Normalt tandschema.
Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt
ifrån varandra. De skall vara något snedställda och mandelformade med
ett "smilande", vänligt, vaket och intelligent uttryck.
Ögonlockskanterna skall vara svarta.
Öron: Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och
trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta.
P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån varandra.
HALS:
Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.
KROPP:
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt
men smidig.
Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.
Rygg: Ryggen skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan
vara något längre än hanhundens.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt
markerat.
Bäcken: Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och svagt
sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup, lång och nästan nå
till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i
rörelse bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och
ned över endera höften. I vila får svansen bäras hängande och når
till hasleden.
EXTREMITETER
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig benstomme.
Framifrån sett skall de vara raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda.
Överarm: Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt
intill bålen. De skall vara ungefär lika långa som skuldrorna.
Armbåge: Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.
Handlov: Handlovarna skall vara starka men spänstiga.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara aningen vinklade.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga
och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda och något åtskilda
från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.
BAKSTÄLL:
Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och
parallella med mycket kraftig muskulatur.
Lår: Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.
Knäled: Knäna skall vara väl vinklade.
Has: Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga, lodräta och
parallella.
Tassar: Se framtassarna. Sporrar skall avlägsnas.
RÖRELSER:
Samojedhunden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria
och till synes outtröttliga med ett långt steg. Frambenen skall vara
spänstigt dragande och bakbenen kraftigt påskjutande. Rygglinjen skall
vara stadig.
PÄLS:
Pälsstruktur: Samojedhunden skall ha riklig, tjock, elastisk och tät
polarpäls. Den skall ha dubbelt hårlag, en kort, mjuk och tät
underull samt ett täckhår, som är längre, strävare och rakare än
underullen.
I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen
- i synnerhet hos hanhunden - en krage kring huvudet.
På huvudet och på benens framsidor skall håret vara kort och glatt,
på öronens utsidor kort, utstående och glatt.
Ö ronens insidor skall vara rikligt hårbeklädda.
På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan
tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt
hårbeklädd.
Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än
hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig
lyster.
Färg: Rent vit eller gräddvit, eller
vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några
bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av att vara ljust
brun.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm; tillåten tolerans +- 3 cm.
Idealmankhöjd hos tik 53 cm; tillåten tolerans +- 3 cm.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel
och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- tydliga strukturfel
- lätt benstomme
- otydlig könsprägel
- reserverat temperament
- gula ögon
- mjuka öron
- tångbett
- tunnformad bröstkorg
- dubbelt ringlad svans
- lågbenthet
- kraftigt hjulbent eller kohasig
- vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller hängande päls
ALLVARLIGA FEL:
-tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller tydligt markerat
avbrutet pigment på läpparna
DISKVALIFICERANDE FEL:
- skygghet eller aggressivitet
- blå eller olikfärgade ögon
- överbett eller underbett
- icke upprättstående öron
- färger på pälsen andra än i standarden tillåtna
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen
|